.

när jag tänker på allting jag har missat nu så finns de inte längre nånting att se fram emot.
allting jag har planerat  känns ändå gansa värdelöst just nu.

inte blir de bättre av att nåljäveln gör vidrigt ont i handen på mig, att jag inte kommer upp ur sängen av mig själv och att jag inte klarar av att vara en normal människa i mer än en halvtimme innan jag bölar sönder av självömkan.

jag har inte varit i stallet på över två veckor, hela mitt liv har varit borta i två veckor. två jävla veckor, om tre veckor är de för fan tävling. det ser inte ljust ut. JAG VILL INtE ATT SÅNT HÄR SKA KUNNA HÄNDA. jag saknar mitt rum, mitt stall, pelle, joppe, min familj, mina älsklingar i skolan (hela klassen , faktiskt), jag saknar att kunna hosta och nysa, jag saknar att kunna skratta utan att få smärtattacker, jag saknar att leva helt enkelt.  jag saknar att kuna jäspa!!!!!! jag vill inte behöva trycka på larmknapp för minsta lilla grejjävel.


värdelöst.